Sorgen som aldrig tar slut
Har precis kommit hem från Landet.
Har ju naturligtvis i denna allhelgonatid varit hos mamma också.
Har lagt dit en fin gravdekoration samt en lykta med ljus.
Två ljus lyste redan när vi kom till graven.
Alltså är det fler som minns lilla mamma dessa dagar.
Det känns bra.
Den här helgen leder automatiskt till eftertanke.
Om hur det var när mamma levde, vad som hänt efter det och vad hon har missat på nästan sex år.
Sex år. Snart har jag alltså varit utan mamma i sex hela jävla år.
Det är ju helt sjukt ju.
Det känns som igår, men samtidigt känns det så ofantligt länge sedan.
En konstig känsla.
Enligt fok som aldrig varit med om sorg och förlust så ska ju allt vara "normalt" igen efter så lång tid.
Det kommer ALDRIG, ALDRIG bli normalt igen.
Fatta det!
En person som ska skriva om sorgen mycket bättre än mig är Marcus Birro. Han har gått igenom mer än vad man ska behöva göra på så kort tid.
Till alla som mist någon som man älskar: Jag vet hur det är, även om sorgen alltid är individuell så grunden densamma. Man har mist någon man inte ville bli av med.
Har ju naturligtvis i denna allhelgonatid varit hos mamma också.
Har lagt dit en fin gravdekoration samt en lykta med ljus.
Två ljus lyste redan när vi kom till graven.
Alltså är det fler som minns lilla mamma dessa dagar.
Det känns bra.
Den här helgen leder automatiskt till eftertanke.
Om hur det var när mamma levde, vad som hänt efter det och vad hon har missat på nästan sex år.
Sex år. Snart har jag alltså varit utan mamma i sex hela jävla år.
Det är ju helt sjukt ju.
Det känns som igår, men samtidigt känns det så ofantligt länge sedan.
En konstig känsla.
Enligt fok som aldrig varit med om sorg och förlust så ska ju allt vara "normalt" igen efter så lång tid.
Det kommer ALDRIG, ALDRIG bli normalt igen.
Fatta det!
En person som ska skriva om sorgen mycket bättre än mig är Marcus Birro. Han har gått igenom mer än vad man ska behöva göra på så kort tid.
Till alla som mist någon som man älskar: Jag vet hur det är, även om sorgen alltid är individuell så grunden densamma. Man har mist någon man inte ville bli av med.
Kommentarer
Postat av: Laura
Jag kunde inte gå till min pappas grav i helgen (den är uppe i Haparanda) men blev en hel del eftertanke här också. Och du har rätt, för mig är det sju år sen han dog och ändå kan inte jag heller känna att det är "normalt". Det blir det nog aldrig. Saknaden kanske inte är lika tydlig men den är ändå lika stor på nåt sätt.
Trackback