majsanna

Nu när både jag och min man börjar landa efter vårt bröllopsäventyr förra helgen vill vi tacka alla släktingar och vänner som uppmärksammade vår dag.
Stor tack till våra släktingar och vänner som deltog i kyrkan och på festen.

Ett särskilt tack till toastmaster och vårt värdpar som styrde upp allt, John och Mia som gjorde ett helt underbart festprogram, Henric som sjöng oerhört bra under vigseln, pappa, svärmor och svärfar som bekostade maten, Jonas som filmade dagen samt till Magnus som fotograferade.

Dessutom vill jag tacka prästen Pether Broman som åkte 14 mil tur och retur för att viga oss. Hade inte han ställt upp hade det inte blivit något bröllop.

Jag vill även tacka de som talade under kvällen: toastmaster Rickard, syster Anneli, Svärfar Anders samt Susanne (som var min första arbetsgivaren när jag var barnflicka för 10 år sedan). Roliga, rörande och fina tal!

Naturligtvis vill jag också tacka min man som svarade Ja i kyrkan!

Tack så hjärtligt allihopa!

Dagen började när klockan ringde klockan sju. Det första jag tänkte vara att jag trots allt hade kunnat sova i stort sätt hela natten.

En snabb frukost och sedan iväg till frissan.

När jag kliver in hos frissan känns det så overkligt. Är min bröllopsdag här nu? Den sista tiden innan bröllopet har gått så väldigt fort. Först läggs mitt hår på spolar och så får jag sitta under torkhuv en stund. Under tiden hinner jag inse att idag är det verkligen den stora dagen. Den dag som funnits i mina tankar enda sedan Micke friade för sju månader sedan.Vädret blir bättre och bättre. På morgonen kom några regndroppar, men under tiden hos frissan så kommer solen fram.

Under de närmaste timmarna växer min håruppsättning och sminkning fram och eftersom det blåser ganska mycket hamnar mängder av spray i håret.
Strax efter elva kommer Micke med min brudbukett som han hämtat. Brudbuketten ser ut precis som jag hade tänkt mig. Efter lite lunch och påklädning hoppar vi in i bilen och åker till Gryt. Där ska vi möta upp fotografen vid kyrkogården. Från floristen har vi köpt en liten bukett med tre rosor som jag ska lägga på mammas grav och vill ha lite bilder tagna från det ögonblicket. Var lite nervös innan att det skulle känns jobbigt och ledsamt, men det går jättebra.
Sedan åker vi vidare för den "riktiga" fotograferingen, vid havet. Fotografen blir helt hänförd av miljön och de fina, lagom stora molnen. Här blåser det rejält och vi får hålla oss i lä. Jag fryser men vägrar att under fotograferingen ha den cape jag lånat. Fotograferingen går bra och vi kommer tillbaka till kyrkan en halvtimme innan vigseln. Då hade vi tänkt att vi kunde smyga in i kyrkan och sätta oss i det lilla rum de har för brudpar, men det går inte eftersom det hela tiden kommer nya gäster till kyrkan. Vi ringer flera gånger till värdinnan och frågar och säger att vi MÅSTE hinna gå på toaletten innan vigseln börjar.
När klockan är tre minuter i tre ringer värdinnan och säger att vi kan komma in i kyrkan. I sakristinan står värdinnan, toastmaster och prästen. Det, i stor sätt första jag säger är att vi måste hinna gå på toa innan vi går in.

När vi sedan är klara på toaletten berättar prästen när vi ska gå in. Han går in före och hälsar alla välkomna.

DÅ kommer nervositeten!!! Försöker andas några djupa andetag utan framgång. Klockorna börjar slå och sedan börjar Mendelson spelas på orgeln. Dörrarna öppnas och alla blickar mot oss. Tror aldrig jag varit så nervös i hela mitt liv!!! Men vilket häftig känsla att sakta gå in i kyrkan och möta släktingar och vänners leenden.

Vigseln är sedan jättefin. Jag tror inte jag kommer ihåg allt. Jag klarar mig ifrån att börja storgråta, vilket jag har varit nervös för. Det mest känslomässiga var att läsa löftena samt när prästen tänder ett ljus för min mamma.

Den kör jag sjunger i sjunger två sånger. Tyvärr är det bara sex medlemmar som kunnat komma. Min kusin sjunger sedan en sång och det var verkligen över alla förväntningar!!! Så himla bra.

Utanför kyrkan  kastas det sedan ris, rosblad och blåses såpbubblor. Då börjar spänningen släppa och nu kan man bara njuta av alla glada ansikten man ser.

Festen på kvällen blir en välordnad tillställning. Toastmaster och värdinnan fixar det perfekt. Även om det uppstod några problem så fixade de det och vi fick inte vet om det förän det var ordnat.

Jag kommer alltid komma ihåg den här dagen som den absolut bästa i min liv. Jag har aldrig känt mig så snygg och så lycklig.

I morgon åker vi till landet med det sista grejerna till bröllopet bland annat vigselprogram, snacks och såpbubblor.
Även katten får åka med och bo på landet tills nästa söndag.


8 dagar kvar.
185 timmar kvar.