majsanna

Många var vi som hade samlats i Hörsalsparken på lördagskvällen för att se och höra Marcus Birro läsa ur sin nya diktsamling 43 dikter.

När han kommer upp på scenen ber han publiken att komma närmare då de flesta placerat sig långt bort. Många, däribland även jag, lyder och kommer så nära scenen det går.

Iklädd svart kavaj, collegetröja med luva och svart jeans börjar han läsa sina dikter. Jag anser inte att det är dikter i den bemärkelse som man brukar förknippa med dikter, utan någonting mittemellan dikter och krönikor.

Dikterna handlar mycket om hans ungdomstid med rockband, skinnbyxor och socialbidrag, men även om hans kamp att bli erkänd som den geniala poet och författare som han verkligen är.

Under uppläsningen är han totalt fokuserad på det han gör. Han får nästan en psykblick, stirrande och utan att blicka. Många av dikterna framkallar skratt och fnissningar i publiken, vilket jag inte tro många andra dikter gör.  Marcus själv tillåter sig att skratta åt sina egna dikter, ett skratt som uttrycker en sån stolthet och belåtenhet över det han åstadkommit. Om alla kunde vara så nöjda och glada över det vi göra skulle världen vara perfekt.

Innan uppläsningen har jag själv i min ensamhet läst 43 dikter, men när Marcus läser dikterna blir de tusen gånger bättre. Han har ett sätt att läsa på som gör att man rycks med och dikten kommer i sin rätta natur.

Samtidigt upptäcker jag att han måste läsa mellan raderna då bland annat dikten ”London calling” är mycket längre vid uppläsningen än vad den är i diktsamlingen…

En trevlig stund som avslutades med lång kö för att få sina nyligen inköpa Birro-böcker signerade.

Betyg: Det blir 5 av 5. Vad ska man säga. Det kan ju helt enkelt inte bli bättre.

Tack Marcus!

”…Vi satt upp vid hakade fönster

Sorterade grannarnas gräl som kröp insektsrakt

Upp för huset

Vi jämförde våra kalendrar från flydda år

Upptäckte var sitt kryss på exakt samma datum fyra år tidigare

Vi kände inte varandra då

Ingen av oss kunde minnas vad det gällde

Det var besynnerligt

Vi talade om saken till gryningen kom

Med sömn och ljusa sommarhåriga armar att somna i för grannarna

Och för oss”

Sommarnatt ur ”43 dikter” av Marcus Birro.