majsanna

Ormar!
Tidigare har jag tänkt att jag inte varit så rädd för dom, men nu vet jag.

Idag var jag och M vid Ågelsjön utanför Norrköping. Hade lite picknick i det underbara vädret.
Efter att ha fikat klart gick vi en sväng vid sjön. När jag är på väg ner till en stor sten precis vid vattenbryntet hör jag något prassla i det torra gräset en bit ifrån mig. Jag stannar och ser då en orm.

Ingen fara tänker jag och fortsätter ner och ställer mig på stenen. M kommer efter.
DÅ ser jag ormar överallt. Så många så att  vi tappar räkningen! Minst fem snokar ringlar nån meter ifrån oss.
Och alla kommer närmare oss där vi står utan att kunna ta oss någonstans.
Jag känner paniken komma.
M är mer lugn, men gillar inte heller det hela.

Jag är nära att hoppa i vattnet, men tänker att snokar är också bra på att simma.
Mitt i paniken som känns fruktansvärd kommer  tårarna. De går inte att hindra. de bara rinner medan M försöker att skrämma iväg dom.

Till slut lyckas han.
Då vill jag gå tillbaka till bilen och fortsätta till Ikea.

På Ikea fanns det inga ormar!!!

Bara för att ni bloggläsare ska se vad min panikångest handlade om kommer här en bild på en av de otäcka.