majsanna

Marcus Birros release-fest för sina bloggarvänner började klockan fyra.
Halv fyra behav jag mig till centralen för att möta upp Markus från Oskarshamn. En person som jag bara "känner" genom Birros blogg.
När vi kommer till Kulturkammaren är området fullt med folk som står i små klungor tittandes på varandra.
Har man som jag social fobi så är det då lätt att lägga benen på ryggen och springa hem till sin lugna vrå, men tack vare att jag hade sällskap så stannade jag kvar tills dörrarna öppnades.

Väl inne bjöds det på vin, snittar och annat ätbart. Som det ska vara på en release-fest (tror jag, har ju aldrig varit på någon förut).
Efter en stund ställer sig Marcus Birro på den lilla scenen och läser ur sin tionde, nyligen utgivna, bok "Svarta vykort, en bok om tröst". Boken handlar om det tragiska han och flickvännen varit med om det senaste året. Att först förlora sin son i 23:e veckan och sedan ett halvår senare förlora sin lilla dotter i 17:e graviditetsveckan.
En sådan fruktansvärd händelse som ingen kan förstå.

Under uppläsningen sitter alla gäster som små ljus. Ingen rör sig, ingen säger nåt, ingen hostar. Alla lyssnar intensivt till Marcus ord. Sådana starka ord så man får tårar i ögonen. Några gånger tittar jag bort mot Marcus flickvän. Hela tiden under uppläsningen står hon med nedsänkt huvud. Det gjorde det mycket svårare för mig för forsätta lyssna.

Efter uppläsningen fick den som ville köpa boken och naturligtvis få den signerad.

När jag kom hem var det någon här hemma som sa att jag var onykter. Det kan jag väl ändå inte tro...
Min kära gjorde te åt mig för att jag skulle nyktra till.
Vinet som Marcus Birro bjöd på visste vad det tog!


Nu gäller det bara att ta sig kraft till att läsa boken. Antar att jag mina ögon kommer tåras mer än en gång.

Tack Marcus Birro för en trevlig, stillsam och värdig stund.
Dessutom tack till Markus Fornander som jag hade sällskap med dit. Vet inte om jag hade vågat annars.