Mamma, idag skulle du ha blivit 64 år
Någon ville något annat och hon gick bort den 7 januari 2001.
Snart sex och ett halvt år sedan.
Sorgen och saknaden finns kvar. Kanske inte lika hård och stickande som förrut, men den finns där och kommer alltid att finnas.
Jag saknar mammas nyfikenhet som jag ibland tyckte var jobbig. Hon ringde och ville veta vad jag gjort och hur jag mådde.
Gud vad jag saknar de där telefonsamtalen.
Den 15 september, den dagen jag ska gifta mig, kommer jag sakna henne där i bänkraden. Hon skulle blivit så glad över att få gå på mitt bröllop.
Nu kommer hon från sin plats, var den nu är, förhoppningsvis kunna följa med i vigselakten ändå.
Det tror jag.
Grattis på födelsedagen, lilla mamma
Här en bild med alla födelsedagsblommor.
Hårt. Min mamma finns i livet och är ca 15 år äldre än din. Trots att jag är 47 så känns det märkligt att jag inte kommer att få behålla dom i evighet!
Hon kommer att vara med dig på din stora dag!
Jag VET att din mamma är med dig när du gifter dig, eller vet å vet, man hoppas ju, vi kan ju inte veta. Men det bär oss som fortfarande lever vidare i vår värld om man får tro att våra kära ser oss och är med oss.
Det är tungt att mista sin mamma, oavsett hur gammal man är, tror jag. Mamma-flicka banden är väldigt märkliga. Jag fick inte visa mina barn för mamma, det var smärtsamt. Just visa upp "avkomman" för mamma var viktigt????
Lev väl, och grattis till bröllopet!
Åh, det knyter sig i magen på mig när jag läser ditt inlägg. Lika mycket som jag klagar på min mammas nyfikenhet - skulle jag givetvis sakna den i fall hon försvann.
Min far skulle ha fyllt 58 den 4 maj. Han dog i januari 2001.
Grät när jag läste ditt inlägg. Förstår dina tankar kring att gifta sig utan en förälder.
Men vad du kan vara säker på: dom är med oss.
Kram
Tack Flaxa, Lena, I nöd och lust och Frida för uppmuntrande och fina ord.
De värmer ska ni veta.
Åh, så väl jag känner igen dina tankar om sorgen. Råkade komma in på din sida och såg ditt jättefina bröllop!
Det som gör ont i mig är att jag inbillar mig att min sorg efter min pappa kommer att lindras med tiden. Så hör och läser jag om människor som har mer tid i sin sorg och hör att "tiden läker inte alla sår".Så otroligt fin dikt också.
Ha det gott!