Vilket tjat om Mors dag
Det jag ska ge mina mamma ikväll är att tända de två ljus som alltid finns vid hennes foto i vardagsrummet. Jag skulle gärna köpt en blomma, en chokladask eller bjudit henne på middag idag.
Cancern ville annorlunda en januaridag 2001.
Jag uppmärksammade inte Mors dag så väldigt mycket när mamma levde, men nu när hon inte finns så blir den här dagen mer påtaglig.
Till alla i din omgivning
du glädje, ljus och värme gav,
men krävde aldrig något tillbaka.
Allvarligt sjuk du var men berättade aldrig
för mig hur sjuk du var.
Du ville inte skapa oro.
Du kämpade hårt här i livet för du
älskade livet i sig.
Men till sist orkade du inte mer,
därför lämnade du oss
plötsligt med härliga minnen och stunder
kvar, i en stor sorg och saknad.
I våra hjärtan du nu
får leva kvar.
Min älskade lilla mamma.
Stackare!
Jag förstår att det måste vara jobbigt för dig, själv har jag inte pratat med min mamma på 6 månader (hennes val) så denna dagen men främst veckan innan har varit jobbig.
Styrke kram
Det känns så trist att det blir ett sådant jippo kring alla sådana här firardagar. Räcker det inte med att bara enkelt uppmuntra oss till att kanske lite varje dag tänka på henne som gav oss livet?
Många varma kramar såhär dagen efter men lika fullt en mammas dag, om vi väljer att göra den till en.
Ordsnok: En stackare vill jag inte kalla mig precis, men visst hade jag velat ha min mamma kvar längre än vad jag fick.
Linda: Usch, det låter jobbigt. Kram tillbaka till dig.
Jonna: Fint skrivet! Kram till dig också.