Sorgen som aldrig tar slut

Har precis kommit hem från Landet.
Har ju naturligtvis i denna allhelgonatid varit hos mamma också.
Har lagt dit en fin gravdekoration samt en lykta med ljus.
Två ljus lyste redan när vi kom till graven.
Alltså är det fler som minns lilla mamma dessa dagar.
Det känns bra.

Den här helgen leder automatiskt till eftertanke.
Om hur det var när mamma levde, vad som hänt efter det och vad hon har missat på nästan sex år.

Sex år. Snart har jag alltså varit utan mamma i sex hela jävla år.
Det är ju helt sjukt ju.
Det känns som igår, men samtidigt känns det så ofantligt länge sedan.
En konstig känsla.

Enligt fok som aldrig varit med om sorg och förlust så ska ju allt vara "normalt" igen efter så lång tid.
Det kommer ALDRIG, ALDRIG bli normalt igen.
Fatta det!

En person som ska skriva om sorgen mycket bättre än mig är
Marcus Birro. Han har gått igenom mer än vad man ska behöva göra på så kort tid.

Till alla som mist någon som man älskar: Jag vet hur det är, även om sorgen alltid är individuell så grunden densamma. Man har mist någon man inte ville bli av med.

Här bor min ängel

Här bor hon.
Min kära lilla mamma.

Jag saknar dig.
Varje dag.
För alltid.

29613-63
(Foto: Syster Yster)

Till minne av kära mamma

Det går inte en dag utan att jag saknar dig.

Såg här såg det ut julafton 2004.
29613-49
(Foto: Syster Yster)

11 september - dagen då allt hände

Den 11 september klingar inget bra i mina öron.
Först USA 2001 och sen Anna Lindh 2003.

En dag då man får rysningar.

Var det detta som gjorde att Marcus Birros son Dante dog?

Marcus Birros son Dante dog i vecka 23.
Nu kanske jag har hittat orsaken.

Alla barnmorskor på Vrinnevisjukhuset verkar vara mammalediga.
Sju födda barn hos personalen på tre månader måste innebära att sju personal på förlossningen på Vrinnevisjukhuset är borta.
Antagligen är de tjänsterna tillsatta med vikarier, men är de lika kompetenta som den ordinarie personalen.
Jag säger nu inte att det är något fel på vikareier.
Jag är en sådan själv.
Därmed vet jag också hur svårt det kan vara att vara vikarier. Hur lätt det är att göra fel, hur lätt det är att känna sig osäker på sin kompetens och hur lätt det är att chansa.

Jag hoppas verkligen att detta inte har nåt att göra med Dantes död, men man vet ju aldrig...

Marcus Birros son Dantes död

Nu uttalar sig Marcus Birro i Aftonbladet om sin stora sorg.
Vrinnevisjukhuset börjar få det hett om öronen med all rätt.

Med alla de nedskärningar som gjorts i Östergötlands landsting är det inte konstig att sånt här händer.

Det blir tyvärr inte alltid som man tänkt sig

I dag skriver Marcus Birro ett debattinlägg i DN.
Deras barn dog i 23:e veckan. Han skriver om det bemötande han och hans flickvän fått av svensk sjukvård då de som blivande föräldrar naturligtvis varit oroliga för barnet hälsa.

Jag känner inte Marcus, men jag har läst hans böcker, fått en bok signerad och haft mejlkontakt med honom tidigare.
Jag blir berörd trots att jag inte känner varken Marcus eller hans tjej Jonna. Han har ju till och med skrivit en kommentar i min blogg.
I det blogginlägget skrev jag också om att jag tyckte att Jonna hade en gravid mage. Det stämde ju, men tyvärr fick de inte uppleva den glädje det måste vara att bli föräldrar.

Marcus, trots att jag inte känner dig: Jag tänker på er.

Idag är det mammornas dag!

Idag är det alltså mors dag.
Det dan går mig egentligen omärkt förbi då jag varken själv är mamma eller har min kära mamma i livet.

5 år, 4 månader och 21 dagar.
Så länge har jag varit utan kära mamma. Det känns som en evighet samtidigt som det känns som igår.
Hon blev 57 år gammal.
Naturligtvis var det dödens sjukdom som drabbade henne. Cancer.

Det har varit många jobbiga dagar, men det börjar kännas bättre nu.
Men. Ingenting blir ju som det var.

Det är så mycket som man vill dela med sin mamma.
Men jag tror att hon vet vad som händer hennes yngsta dotter.

Så här såg det ut när lilla mamma fyllde 63 år den 6 maj 2006.

29613-31
(Foto: Yster Syster)


Alla ni som har era föräldrar kvar i livet. Ta vara på det. Man vet aldrig vad som kan hända.

Slutligen kommer en dikt till lilla mamma:

Min älskade lilla mamma till alla i din omgivning
du glädje, ljus och värme gav,
men krävde aldrig något tillbaka.
Allvarligt sjuk du var, men berättade aldrig hur sjuk du var.
Du ville inte skapa oro.
Du kämpade hårt här i livet för du älskade livet i sig.
Men till sist orkade du inte mer,
därför lämnade du oss plötsligt,
med härliga minnen och stunder kvar,
i en stor sorg och saknad.
I våra hjärtan du nu får leva kvar.
Min älskade lilla mamma.

Vila i frid!

Häromdagen gick lille Tille bort.
Tille som har berört hela Sverige. Så mycket så att till och med Aftonbladet skänkt 50 000 kr till den minnesfond som hans föräldra uppfört.
Här går att läsa Tilles mammas dagbok om tiden då Tille var sjuk.

Man kan inte bli annat är berörd av denna lille kämpe.

Vila i frid Tille.

Besöka kyrkogården

I morgon efter jobbet drar jag, M och katten till pappa på landet.
Vi blir kvar där över helgen.
Vi måste hjälpa pappa att få igång digitalboxen ordentligt, för på måndag blir det svart i rutan hos honom.

Naturligtvis hälsar vi på mamma på kyrkogården också.
Det är ett måste.
Risken är väl att gravlyktan är översnöad, men vi får väl gräva lite så kanske vi hittar den.

Jag saknar min mamma

Jag saknar min mamma.
Snart är det 5 år sedan hon dog.
I dödens sjukdom.
Cancer.
57 år gammal.


En dikt till mamma.

Min älskade lilla mamma till alla i din omgivning
du glädje, ljus och värme gav,
men krävde aldrig något tillbaka.
Allvarligt sjuk du var, men berättade aldrig hur sjuk du var.
Du ville inte skapa oro.
Du kämpade hårt här i livet för du älskade livet i sig.
Men till sist orkade du inte mer,
därför lämnade du oss plötsligt,
med härliga minnen och stunder kvar,
i en stor sorg och saknad.
I våra hjärtan du nu får leva kvar.
Min älskade lilla mamma.

Nyare inlägg